tisdag 8 oktober 2019

Vätternrundan 300 km i perfekt väder

Vädret var för mig helt perfekt det enda som drog ner intrycken var två krascher i klungan och med krascherna rädslan som kommer smygande.

Vår starttid var 0530 så vi gick upp 0400. När jag ska koka min gröt på spisen så lyckas huvudsäkringen utlösas, slutsatsen blev att mikro och spis inte kunde gå samtidigt. Men problemet var att hitta elskåpet men efter en stund löste vi det.

Vi ställde upp lagom i tid för start, jag märkte då att handskarna satt fel på händerna men han ändra i tid. Starten gick och vi gick på rulle ganska länge, snabbstopp efter 5 mil för att tömma blåsan. Vi var nu 24 i klungan så det var inte ofta man behövde dra och tempot var bra.

Under backarna ned mot Huskvarna låg jag i 62 km/h och varvade ur med 50/11 kändes som, kadens över 110 rpm. Tyvärr så på en spikrak avsnitt strax 2 mil för Jönköping skedde första kraschen. Jag var längst fram och såg inte vad som hände längre bak, det enda jag hörde först var att cykeln bakom mig fick problem med kedjan men signalen kom fram att stanna så vi stannade där det gick att stanna, första bästa avfart. Nu tappade vi vår första gubbe, bruten nyckelben och arm. Jag passade på att dricka och äta.

Väl igång så stod vi på till Fagerhult ca 133 km från start. Ett gäng släppte vid Jönköping och någon enkild i Fagerhult. Jag slet mig av handskarna då händerna hade börjat att domna, jag trodde först att jag var spänd och höll styret krampaktigt men handskarna var helt enkelt för trånga. Ett snabbt stopp och vi var igång igen. Vackert på västra sidan om Vättern också, jag började att jobba mentalt med huvudet angående avstånd då vi började närma oss halva sträckan.

I Karlsborg råkade vi ut för broöppning men vi hade tur då bron var på väg ned, vi passade på att äta och dricka. Sedan iväg igen.

På en raka när vi passerat 22 mil hände andra kraschen, felaktig byte i förningen och flera gick omkull. En blev så pass alvarligt skadad att han bröt nyckelbenet och fick bryta loppet.
Vi hade tänkt att gå i depå på Boviken men vi hoppade över pga stoppet i samband med kraschen.

Men vid Hammarsundet gick vi i depå och fyllde på vatten, nu var det bara 4 mil kvar. Men att cykla i öppen trafik är inte alltid det lättaste, speciellt om man fastnar bakom en bil och halva klungan fortsätter men de väntade in oss men med 260 mil i benen och starta i backe kändes. Nu brann fötterna och rumpan men nu visste jag att vi var på pendlingsavstånd från målet så det var bara att mata på. Klungan hade blivit än mindre då några släppte. Jag bara hoppades att benen skulle bära hela vägen, vissa av de som lämnat klungan hade fått krampkänning och det ville inte jag råka ut för.

Sista biten var det pannbenet för hela slanten, hålla linjen och rätta avståndet det var allt jag tänkte på.

Väl i mål var mitt största problem klicka av vänsterfoten, ingen kraft fanns kvar. Cykeln kunde jag luta för att enklare kunna kliva av.

300 km / 30 mil är en lång sträcka på cykel.
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar