I väntan på våren

 

Saffran ligger i dvala men bottenfärg och nytt storskot är inköpt i väntan på våren

Monster-gravel är kul

Lättare cykel är roligare cykel säger man och det stämmer med min gamla 26"-mtb. Den lättare cykeln i kombination med de 2,4" breda däcken, stel framgaffel och bockstyre gjorde att jag jobbar med cykeln på ett annat sätt än med rakt styre , man är mer aktiv.

Grusvägarna var ordentligt vattenskadade efter allt regn så jag fick se till att hitta rätt spår och inte bara bomba på som man kan göra med fjädrande framgaffel.

87:an såld och nu ska Saffran fixas iordning

Många låter förvånade att jag sålde 87:an men bättre ägare kan hon knappast få. Att sitta på en toppbåt kappseglingsmässigt och inte utnyttja den blir bara stressigt.

Mindre än två och halvt år hade jag henne och det var trevligt att känna på gräset på andra sidan. Hon är vit med självlänsande sittbrunn och ser modernare ut än 25:an Saffran.
Saffran blev lite bortglömd och det hände inte så mycket på renoveringsfronten.

Efter SM 2018 var det tydligt att det räcker inte med att köpa en bra båt, man måste ut och träna. För vi fick problem med storskotningen och lyckades inte plana ut storen, det tog mig hårt och jag lyckades inte hitta farten som jag visste fanns där.

xcx eller cxx grusracer eller frankenstein-gravelbike

Gamla 26" mtb har förvandlats till en grusracer.


















Ny framgaffel och styrstam.

Nytt styre











Test med 700C-hjul och skivbromsar, det ser bra ut.










Nu med lindat styre och klar för att testas. Gul styrlinda, så fel det kan bli ;-)

Med 559-hjulen, monster-gravelbike

Smaragd SM 2019 Stenungsund Elvan ta tillbaks eller Elma lyckas försvara?

SM 2019 Skulle Elvan ta tillbaka titeln eller skulle Elma lyckas försvara den? (bilder kommer)

Jag reste ned till Göteborg redan på tisdagen med mycket packning och tågresan gick bra.

På onsdagen på väg ut till Saltholmen fick jag hjälp med att köpa nya kölbultar så nu är det fixat.

Jag skulle ännu en gång gasta på Emerald SWE22 med Anders Bergman men Johan hade hoppat av.
Rolf som är en kanotseglare hoppade in som gast, duktig seglare men aldrig kört spinnaker.

Vi seglade upp till Stenungsund och seglingen gick smidigt, det vat inte många slag vi behövde ta.
Vi satte spinnakern i Hakefjorden och strök den nästan framme. Vi la oss i StSS brygga och gick sedan för att äta på McD som ligger alldeles intill.

Sist så tog vi oss till vandrarhemmet, vandrarhemmet som någon glömde bort 1989.

På torsdagen var det registrering på eftermiddagen med TuneUp.
Vi tog ett varv innan registrering för att känna på vattnet.

TuneUp gick relativt bra, manövrarna behövdes slipas men det kändes bra.

Fredagen alla väl samlade till start, tidigt såg man att det skulle stå mellan Johan och Jonas.
Men Erik Waller kom starkt.

Med ovan spinnakertrimmer tog jag spinnskotet och skötte fördäck så vår akilleshäl blev sättningar och nedtagningarna. Men det gick bättre och bättre och Hakefjorden betedde sig som fjärdarna hemma där vinden vrider i byarna vilket var tydligt när man trimmade spinnakern.

Trevligt på bryggan där man fick tillaga sin egen burgare och ta sig en dricka tack vare sponsorer.

Lördagen gav fina seglingar men att ha en grynna lagom bakom mållinjen när det var spinnakermålgång gjorde tillvaron extra spännande.

På lördagen delade vi bana med IOD:er och då var det tydligt att vi var mycket mer samlade och smaragderna hävdade sig väl.

I vanlig ordning som fördäckare så har man ingen pejl på vad som händer, allt man tänker nu ska den upp, trimmas, nu ska den ner och så pustar man ut på kryssen när man äntligen har packat ihop.

På lördagen var det också regattamiddagen som hölls mittemot på Stenungsundsbaden.
Trevligt var det men vi var trötta och vek av 22-tiden om jag minns rätt.

På söndagen blåste det, vi tittade ut från vandrarhemmet och såg att det inte skulle bli roligt. Det blåste över 12 m/s med 17 m/s eller mer i byarna så söndagens seglingar blev inställda. Vi kände oss nöjda ändå, tyckte att vi hade haft roliga seglingar och i vanlig ordning var det kamp över hela fältet.

Som resultat av att söndagen blev avblåst vann Johan Davidsson med Jonas som god tvåa.

Vätternrundan 300 km i perfekt väder

Vädret var för mig helt perfekt det enda som drog ner intrycken var två krascher i klungan och med krascherna rädslan som kommer smygande.

Vår starttid var 0530 så vi gick upp 0400. När jag ska koka min gröt på spisen så lyckas huvudsäkringen utlösas, slutsatsen blev att mikro och spis inte kunde gå samtidigt. Men problemet var att hitta elskåpet men efter en stund löste vi det.

Vi ställde upp lagom i tid för start, jag märkte då att handskarna satt fel på händerna men han ändra i tid. Starten gick och vi gick på rulle ganska länge, snabbstopp efter 5 mil för att tömma blåsan. Vi var nu 24 i klungan så det var inte ofta man behövde dra och tempot var bra.

Under backarna ned mot Huskvarna låg jag i 62 km/h och varvade ur med 50/11 kändes som, kadens över 110 rpm. Tyvärr så på en spikrak avsnitt strax 2 mil för Jönköping skedde första kraschen. Jag var längst fram och såg inte vad som hände längre bak, det enda jag hörde först var att cykeln bakom mig fick problem med kedjan men signalen kom fram att stanna så vi stannade där det gick att stanna, första bästa avfart. Nu tappade vi vår första gubbe, bruten nyckelben och arm. Jag passade på att dricka och äta.

Väl igång så stod vi på till Fagerhult ca 133 km från start. Ett gäng släppte vid Jönköping och någon enkild i Fagerhult. Jag slet mig av handskarna då händerna hade börjat att domna, jag trodde först att jag var spänd och höll styret krampaktigt men handskarna var helt enkelt för trånga. Ett snabbt stopp och vi var igång igen. Vackert på västra sidan om Vättern också, jag började att jobba mentalt med huvudet angående avstånd då vi började närma oss halva sträckan.

I Karlsborg råkade vi ut för broöppning men vi hade tur då bron var på väg ned, vi passade på att äta och dricka. Sedan iväg igen.

På en raka när vi passerat 22 mil hände andra kraschen, felaktig byte i förningen och flera gick omkull. En blev så pass alvarligt skadad att han bröt nyckelbenet och fick bryta loppet.
Vi hade tänkt att gå i depå på Boviken men vi hoppade över pga stoppet i samband med kraschen.

Men vid Hammarsundet gick vi i depå och fyllde på vatten, nu var det bara 4 mil kvar. Men att cykla i öppen trafik är inte alltid det lättaste, speciellt om man fastnar bakom en bil och halva klungan fortsätter men de väntade in oss men med 260 mil i benen och starta i backe kändes. Nu brann fötterna och rumpan men nu visste jag att vi var på pendlingsavstånd från målet så det var bara att mata på. Klungan hade blivit än mindre då några släppte. Jag bara hoppades att benen skulle bära hela vägen, vissa av de som lämnat klungan hade fått krampkänning och det ville inte jag råka ut för.

Sista biten var det pannbenet för hela slanten, hålla linjen och rätta avståndet det var allt jag tänkte på.

Väl i mål var mitt största problem klicka av vänsterfoten, ingen kraft fanns kvar. Cykeln kunde jag luta för att enklare kunna kliva av.

300 km / 30 mil är en lång sträcka på cykel.
 

Siljan Runt - kall och genomblöt men klart värt en dalahäst

Man kan tro att regn, kallt väder och genomblöt betyder att man har haft en dålig dag. Tvärtom, om man lyckas nå målet trots att man är blötare än en fördäckare i regn så är det något speciellt.

Nu fick vi bevis för att vi kan hålla +30 km/h i snitt eller snarare jag kan hålla +30 km/h i 160 km.
Övriga som var med körde förra året i ca 40 km/h de 160 km långa loppet.

Kvar är att lära mig äta som ett pro så att jag håller 300 km. Testade koffein-gel efter jobbet, inget problem med en timmes runda efter en hel dag på jobbet.